eldsjälar

Alla har vi säkert stött på en sån där eldsjäl som jobbar för djuren/barnen/sjuka/gamla/unga och alla andras rättigheter. Personligen tycker jag att det är jättebra att det finns människor som verkligen vill göra skillnad! Men det är ju alltid lite jobbig när man kommer gående och ser i ena ögonvrån hur personen i fråga närmar sig med stora kliv. Så kommer den stora pärmen eller mappen fram och frågan om man känner till just deras verksamhet. Jag ska vara helt ärlig. Det är sällan jag stannar och lyssnar på vad dom har att säga. Dels för att jag oftast inte känner att jag har tid, vilket egentligen är rent skitsnack. Klart jag har tid! Det är väldigt få gånger jag har så bråttom att jag inte kan offra fem minuter av min tid. Men nej, den största anledningen är ju för att jag får dåligt samvete. Jag vill ju så gärna hjälpa till men man kan faktiskt inte hjälpa alla. Det kanske låter lite ego tycker du nu. Visst, jag skulle säkert kunna avvara både mer pengar, och tid varje månad för att göra världen mer livsduglig för alla dess invånare. Men någonstans får man inse sina begränsningar. Jag försöker tänka på att släcka lamporna och dra ur onödiga kontakter, jag återvinner, ger bort kläder jag inte längre vill/kan ha till någon som behöver dom bättre och jag skänker pengar till behövande både månadsvis och sporadiskt. Nu menar jag inte att jag är bättre än någon annan, långt därifrån. Man kan till och med se det lite som en ego-handling, jag mår bra av att veta att jag har gjort något bra. Kul att man kan klappa sig själv på axeln när man lämnat in sina omoderna kläder till någon som inte bryr sig om vilken säsong just den jackan var på modet eftersom det är bättre än ingen jacka alls. Nä alltså, jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte är någon modeslav! När jag väljer kläder är det för att dom är snygga och bekväma men det är ju mode i det också. 

Oj, nu känner jag att jag håller på att komma bort från vad jag egentligen ville ha sagt så jag stoppar detta sidospår. Det jag ville ha sagt är just att man inte kan hjälpa alla. Så när jag häromdagen blir stannad av den här fantastiska tjejen så säger jag helt ärligt att jag inte ger pengar till just dom. MEN jag är månadsgivare till en annan organisation. Det tycker jag är ett fint sätt att säga tack men nej tack. Ändå väljer hon att påpeka att dom är liiiite bättre och att jag borde fundera på även ge en peng även till dom. Då blev jag lite putt faktiskt. Jag förstår att det kanske inte var illa menat men det blev liksom bara fel. Vet inte om det är mitt eget samvete som talar mest…

Puss å kram