tack för den liksom

Skulle inte säga att jag är onormalt begåvad på något sätt. Ändå var det längesen som jag kände mig så korkad som jag gjort dom senaste dagarna! Eftersom jag har ganska många kreativa studier bakom mig så var det nog senast i gymnasiet som jag behövde öppna en bok för att behöva lära mig. Det var inte igår...

Jag såg verkligen fram emot den här kursen. Visst var det lite klurigt i början, jag fattade inte mycket då heller men på något sätt var det fortfarande lite spännande och jag tänkte att det säkert blir lite mer tydligt i nästa uppgift. Visst skrämde det mig att alla andra verkade kunna allt redan men det är ju en grundkurs och vissa kan gå en sån bara för att friska upp minnet. Go for them! Men efter att ha läst nästan 100 sidor i kursboken och inse att man fortfarande inte hänger med, ja då börjar självförtroendet vackla lite. När jag sedan börjar med kursmomentet och ser att inget ser ut som där vi slutade förra gången, ja då börjar paniken växa. Är det meningen att jag ska fatta vad som hänt, hur vi hamnade här? Eller är detta något jag ska visa upp när uppgiften väl är klar? Jobbigast är att jag ser saker i källkoderna som läraren ändrat men som inte tillhör uppgiften. Tack för den liksom. Vad i h-vete har jag gett mig in på? Detta är en kurs på kvartsfart, det betyder att jag ska lägga 10 timmar i veckan på uppgifterna. Som det ser ut nu så blir det ju lätt det dubbla om jag ska behöva gissa mig fram. Det är ju för sjutton därför jag går den här kursen, jag vill inte gissa! Då hade jag ju kunnat fortsätta titta på andras koder och leka fram ett ok resultat. Nä, detta är verkligen inte kul just nu :(

Och med det sagt är det nog dags att jag sätter mig och ser om jag kan få till en sida som motsvarar uppgiften. 

Puss å kram