vad vill jag?

Vad i h-vete har jag gjort?!?! Igår kändes allt så självklart. Idag vill jag bara... Ja, vad vill jag? Försvinna långt bort löser inget men just nu lockar det mer än något annat. 

Puss å kram

musik-måndag

Ja, vad ska man säga? Fantastiskt!! Jag är helt med på att en konsert kan bli hur bra som helst med massa specialeffekter och en show maxad till 1000. Men en kille med sin gitarr är inte helt jävla fel heller ;)

Puss å kram

tid att fundera

Så, hur står det till med livet kanske du undrar? Det ska jag så gärna berätta. Idag lämnade jag in uppgift nummer två på min kurs. Alla delmoment gjorda och en design som inte är helt uppåt väggarna ful. Så just nu är jag ganska stolt över mig själv! I torsdags var jag nära på att ge upp allt. Jag säger nära, för även om det kändes helt totalt jävla hopplöst, så vill jag inte gärna ge upp. Dessutom, som jag sa till min kära mor, så tänker jag inte ge upp två gånger på en månad. Då kan jag lika gärna checka in helt och hållet, så fruktansvärt misslyckad hade jag känt mig. Men det är en helt annan historia som vi inte kommer gå in på idag.

Nu behöver vi dock inte tänka såna hemska tankar för jag klarade det! Nu blir det några dagars vila från pluggandet. Först ska jag jobba min sista dag och sen blir det en super-duper-snabb-visit i Stockholm för konsert. Förhoppningsvis kommer studierna i fortsättningen inte att ta över hela livet, så att jag kan komma iväg på lite träning och träffa mina vänner. Men framför allt få tid att fundera på vad jag vill med livet och vad jag ska hitta på härnäst. Förslag, någon? 

Puss å kram

tänkvärt

"If it's both terrifying and amazing,

then you should definitely pursue it."

sin fina lilla stol

Jag tänkte på en sak. Jaja, jag vet att jag borde plugga men just nu har jag kört fast så in i h-vete och hjälpen lyser med sin frånvaro. Så när jag stod i duschen så började tankarna flyga runt. Jag är väldigt mycket för liknelser, det händer titt som tätt när jag ska förklara något att jag drar en liknelse. Så det tänkte jag göra nu.

Du vet det där lite halvtaskiga skämtet man kan göra mot någon när man sträcker fram en sak, och när personen i fråga ska ta emot den så dras den bort i sista sekund. Jag vet att livet inte är rättvist, fast det som egentligen är orättvist är uppfattningen om att det faktiskt skulle var rättvist. I alla fall. Tänk att du blir erbjuden en stol. Det är ganska gött att sitta där och vila emellanåt. Livet traskar på och du pendlar mellan att stå, gå och ibland vila på din stol. Men då och då så jävlas livet lite och drar bort din stol och du tvingas stå. Ibland gör det ju faktiskt inget, det kan ju vara skönt att röra på sig lite även om man inte trodde man behövde det. Men det finns tillfällen när du faktiskt behöver din stol. Och har den ryckts undan tillräckligt många gånger när du behöver den så börjar du snart dra dig för att ens försöka sitta. Vad är det som gör att man väljer att försöka om och om igen? Och hur många gånger orkar man leka den där leken innan man tillslut väljer att aldrig mer sitta på sin fina lilla stol?

Puss å kram

Alltså, jag vill ju inget annat än alla vi alla ska få leka med vår lilla stol hela livet och att man inte får alltför stora blåmärken när man råkat sätta sig och hamnat på golvet ;) I'm just saying...