Vad i h-vete har jag gjort?!?! Igår kändes allt så självklart. Idag vill jag bara... Ja, vad vill jag? Försvinna långt bort löser inget men just nu lockar det mer än något annat.
Puss å kram
tisdag, september 30, 2014
måndag, september 29, 2014
musik-måndag
Ja, vad ska man säga? Fantastiskt!! Jag är helt med på att en konsert kan bli hur bra som helst med massa specialeffekter och en show maxad till 1000. Men en kille med sin gitarr är inte helt jävla fel heller ;)
Puss å kram
söndag, september 28, 2014
tid att fundera
Så, hur står det till med livet kanske du undrar? Det ska jag så gärna berätta. Idag lämnade jag in uppgift nummer två på min kurs. Alla delmoment gjorda och en design som inte är helt uppåt väggarna ful. Så just nu är jag ganska stolt över mig själv! I torsdags var jag nära på att ge upp allt. Jag säger nära, för även om det kändes helt totalt jävla hopplöst, så vill jag inte gärna ge upp. Dessutom, som jag sa till min kära mor, så tänker jag inte ge upp två gånger på en månad. Då kan jag lika gärna checka in helt och hållet, så fruktansvärt misslyckad hade jag känt mig. Men det är en helt annan historia som vi inte kommer gå in på idag.
Nu behöver vi dock inte tänka såna hemska tankar för jag klarade det! Nu blir det några dagars vila från pluggandet. Först ska jag jobba min sista dag och sen blir det en super-duper-snabb-visit i Stockholm för konsert. Förhoppningsvis kommer studierna i fortsättningen inte att ta över hela livet, så att jag kan komma iväg på lite träning och träffa mina vänner. Men framför allt få tid att fundera på vad jag vill med livet och vad jag ska hitta på härnäst. Förslag, någon?
Puss å kram
Nu behöver vi dock inte tänka såna hemska tankar för jag klarade det! Nu blir det några dagars vila från pluggandet. Först ska jag jobba min sista dag och sen blir det en super-duper-snabb-visit i Stockholm för konsert. Förhoppningsvis kommer studierna i fortsättningen inte att ta över hela livet, så att jag kan komma iväg på lite träning och träffa mina vänner. Men framför allt få tid att fundera på vad jag vill med livet och vad jag ska hitta på härnäst. Förslag, någon?
Puss å kram
onsdag, september 24, 2014
sin fina lilla stol
Jag tänkte på en sak. Jaja, jag vet att jag borde plugga men just nu har jag kört fast så in i h-vete och hjälpen lyser med sin frånvaro. Så när jag stod i duschen så började tankarna flyga runt. Jag är väldigt mycket för liknelser, det händer titt som tätt när jag ska förklara något att jag drar en liknelse. Så det tänkte jag göra nu.
Du vet det där lite halvtaskiga skämtet man kan göra mot någon när man sträcker fram en sak, och när personen i fråga ska ta emot den så dras den bort i sista sekund. Jag vet att livet inte är rättvist, fast det som egentligen är orättvist är uppfattningen om att det faktiskt skulle var rättvist. I alla fall. Tänk att du blir erbjuden en stol. Det är ganska gött att sitta där och vila emellanåt. Livet traskar på och du pendlar mellan att stå, gå och ibland vila på din stol. Men då och då så jävlas livet lite och drar bort din stol och du tvingas stå. Ibland gör det ju faktiskt inget, det kan ju vara skönt att röra på sig lite även om man inte trodde man behövde det. Men det finns tillfällen när du faktiskt behöver din stol. Och har den ryckts undan tillräckligt många gånger när du behöver den så börjar du snart dra dig för att ens försöka sitta. Vad är det som gör att man väljer att försöka om och om igen? Och hur många gånger orkar man leka den där leken innan man tillslut väljer att aldrig mer sitta på sin fina lilla stol?
Puss å kram
Alltså, jag vill ju inget annat än alla vi alla ska få leka med vår lilla stol hela livet och att man inte får alltför stora blåmärken när man råkat sätta sig och hamnat på golvet ;) I'm just saying...
Du vet det där lite halvtaskiga skämtet man kan göra mot någon när man sträcker fram en sak, och när personen i fråga ska ta emot den så dras den bort i sista sekund. Jag vet att livet inte är rättvist, fast det som egentligen är orättvist är uppfattningen om att det faktiskt skulle var rättvist. I alla fall. Tänk att du blir erbjuden en stol. Det är ganska gött att sitta där och vila emellanåt. Livet traskar på och du pendlar mellan att stå, gå och ibland vila på din stol. Men då och då så jävlas livet lite och drar bort din stol och du tvingas stå. Ibland gör det ju faktiskt inget, det kan ju vara skönt att röra på sig lite även om man inte trodde man behövde det. Men det finns tillfällen när du faktiskt behöver din stol. Och har den ryckts undan tillräckligt många gånger när du behöver den så börjar du snart dra dig för att ens försöka sitta. Vad är det som gör att man väljer att försöka om och om igen? Och hur många gånger orkar man leka den där leken innan man tillslut väljer att aldrig mer sitta på sin fina lilla stol?
Puss å kram
Alltså, jag vill ju inget annat än alla vi alla ska få leka med vår lilla stol hela livet och att man inte får alltför stora blåmärken när man råkat sätta sig och hamnat på golvet ;) I'm just saying...
tisdag, september 23, 2014
tack för den liksom
Skulle inte säga att jag är onormalt begåvad på något sätt. Ändå var det längesen som jag kände mig så korkad som jag gjort dom senaste dagarna! Eftersom jag har ganska många kreativa studier bakom mig så var det nog senast i gymnasiet som jag behövde öppna en bok för att behöva lära mig. Det var inte igår...
Jag såg verkligen fram emot den här kursen. Visst var det lite klurigt i början, jag fattade inte mycket då heller men på något sätt var det fortfarande lite spännande och jag tänkte att det säkert blir lite mer tydligt i nästa uppgift. Visst skrämde det mig att alla andra verkade kunna allt redan men det är ju en grundkurs och vissa kan gå en sån bara för att friska upp minnet. Go for them! Men efter att ha läst nästan 100 sidor i kursboken och inse att man fortfarande inte hänger med, ja då börjar självförtroendet vackla lite. När jag sedan börjar med kursmomentet och ser att inget ser ut som där vi slutade förra gången, ja då börjar paniken växa. Är det meningen att jag ska fatta vad som hänt, hur vi hamnade här? Eller är detta något jag ska visa upp när uppgiften väl är klar? Jobbigast är att jag ser saker i källkoderna som läraren ändrat men som inte tillhör uppgiften. Tack för den liksom. Vad i h-vete har jag gett mig in på? Detta är en kurs på kvartsfart, det betyder att jag ska lägga 10 timmar i veckan på uppgifterna. Som det ser ut nu så blir det ju lätt det dubbla om jag ska behöva gissa mig fram. Det är ju för sjutton därför jag går den här kursen, jag vill inte gissa! Då hade jag ju kunnat fortsätta titta på andras koder och leka fram ett ok resultat. Nä, detta är verkligen inte kul just nu :(
Och med det sagt är det nog dags att jag sätter mig och ser om jag kan få till en sida som motsvarar uppgiften.
Puss å kram
Jag såg verkligen fram emot den här kursen. Visst var det lite klurigt i början, jag fattade inte mycket då heller men på något sätt var det fortfarande lite spännande och jag tänkte att det säkert blir lite mer tydligt i nästa uppgift. Visst skrämde det mig att alla andra verkade kunna allt redan men det är ju en grundkurs och vissa kan gå en sån bara för att friska upp minnet. Go for them! Men efter att ha läst nästan 100 sidor i kursboken och inse att man fortfarande inte hänger med, ja då börjar självförtroendet vackla lite. När jag sedan börjar med kursmomentet och ser att inget ser ut som där vi slutade förra gången, ja då börjar paniken växa. Är det meningen att jag ska fatta vad som hänt, hur vi hamnade här? Eller är detta något jag ska visa upp när uppgiften väl är klar? Jobbigast är att jag ser saker i källkoderna som läraren ändrat men som inte tillhör uppgiften. Tack för den liksom. Vad i h-vete har jag gett mig in på? Detta är en kurs på kvartsfart, det betyder att jag ska lägga 10 timmar i veckan på uppgifterna. Som det ser ut nu så blir det ju lätt det dubbla om jag ska behöva gissa mig fram. Det är ju för sjutton därför jag går den här kursen, jag vill inte gissa! Då hade jag ju kunnat fortsätta titta på andras koder och leka fram ett ok resultat. Nä, detta är verkligen inte kul just nu :(
Och med det sagt är det nog dags att jag sätter mig och ser om jag kan få till en sida som motsvarar uppgiften.
Puss å kram
tusen tack
Såååå söt! Det är veckans tema på veckans utmaning på Papertake Weekly! Bara det är gulligt så får det vara med i utmaningen :) Vi säger stort tack till veckans sponsor, Lili of the Valley.
Med lite Wink of Stella under och sen Glossy accent fick denna lilla sötisen en extra fin hatt och banner. Måste säga att jag gillar det här kortet väldigt mycket. Enkel design och sååå söt liten pingvin!
Puss å kram
Supplies:
'Celebration Penguin' digi stamp from 2 Cute Ink, 'Copic Markers, Wink of Stella, Glossy Accent
Challenges:
Less Is More: face the music and dance (this little cute looks like he's doing the happy dance!)
Pile It On: shiny
måndag, september 22, 2014
musik-måndag
Ibland undrar jag varför jag inte lyssnar mer på enskilda artister? Man upptäcker ju väldigt många bra låtar när man gör det. Som Bastille till exempel, väldigt bra grupp med många bra låtar!
Puss å kram
söndag, september 21, 2014
tänkvärt
"What screws us up the most in life
is the picture in our heads
of how it's supposed to be."
is the picture in our heads
of how it's supposed to be."
fredag, september 19, 2014
när förnuftet talar
Min fina vän J är en riktigt mästare på att ta kort och brukar titt som tätt vara med i olika utmaningar. Den här månaden utmanade jag mig själv på att vara med och än så länge har det gått bra. Vissa dagar vet jag precis vad jag ska ta kort på, andra får man fundera lite mer. Dagens ord var lite klurigt, even. Det finns ju många sätt att tolka det på (som med dom flesta ord vi får i utmaningen) och jag hade väl tänkt ganska bokstavligt först. Men på min promenad idag så kom jag att tänka på hur huvudet vs hjärtat fungerar hos mig. Jag är väldigt förnuftig, på gott och ont. Oftast kan jag hantera min förnuftiga sida och på så sätt undvika alltför stort inre kaos. Men så finns det saker/händelser som vänder uppochner på allt jag vet, känner och tänker. Ibland får jag svar som gör att jag kan gå tillbaka till lugnet. Men när jag inte möter på motstånd, ja det är då det blir totalkaos i mitt inre. Helt plötsligt är det som om någon börjat vattna mitt lilla frö som ligger och gror, och när det börjar växa har jag lite svårt att ta beslutet om jag ska fortsätta vattna eller låta min lilla växt dö. För nu är det ju inte ett frö längre, rötterna har börjat gräva sig djupare. Du som någonsin försökt ta död på ogräs vet hur svårt det är, får man inte med rötterna så är det bara en tidsfråga innan det dyker upp igen...
Puss å kram
Puss å kram
torsdag, september 18, 2014
bonus-torsdag
Jag är inte direkt förtjust i musiktävlingar. Oftast för att dom som är med sällan imponerar. Men när jag såg det här klippet måste jag säga att jag blev positivt överraskad. Och när jag gillar en låt så mycket som jag gillar denna är det inte lätt att få mitt godkännande ;)
Puss å kram
tisdag, september 16, 2014
happy birthday
Tisdag. Och vad betyder det? Jo, utmaningsdags på Papertake Weekly! Den här veckan vill vi att du använder dina stansar/punchar. Alltså inga dies den här veckan! Vi säger stort tack till veckans sponsor, the Ribbon Girl, en lycklig vinnare får ett presentkort på 10 pund.
Locket fick en fin fejdad rosa design, enkel look att fixa med några stämpeldynor. Själva taggen är en liten bit papper som fick hörnen fixade med en liten cirkelstans.
Puss å kram
Supplies:
'Gift Box' from You Do, 'Orchid' pigment ink from Avery Elle, 'Worn Lipstick' and 'Barn Door' distress ink from Tim Holtz, heart punch from 'Heart & Crown Punch Set' from EK Success, 'Little Sentiments' stampset from Clearly Besotted, May Arts 'Natural Twine', Wink of Stella
Challenges:
Allsorts: sugar and spice
Simon Says... rock the technique (ombre)
Totally Gorjuss: string
måndag, september 15, 2014
ett tecken
Idag var jag ute på en promenad i solen. En lite parentes, vilket fantastiskt septemberväder! Man kan ju inte annat än att bli lite extra glad när solen skiner på löven som sakta börjar skifta färg. I alla fall. Tänkte på hur man ser och tolkar saker som kommer i ens väg. Beroende på vad man är i för situation och vart man är på väg så väljer man att se lite olika på saker och ting.
Ok, vi börjar från början. Eller den här dagens början. Jag fick ett mail med rabatt på hotellrum. I 99 fall av 100 så slänger jag alltid sånt. Men eftersom jag dels lider av den obotliga travel itchen och troligtvis också kommer ha lite mer fritid än väntat den kommande hösten så såg jag det helt enkelt som ett tecken på att det kanske var dags att ta en liten tur hemifrån. Väl ute på min promenad (hemifrån, get it?! :p) så fortsatte tankarna flyga runt, precis som dom brukar alltså. En nyasfalterad gångbana kan lätt tolkas som att man är fast om man står stilla för länge. Eller när man hamnar i en återvändsgränd, går man tillbaka samma väg som man kom eller fortsätter man rakt fram över stängsel och andra hinder? För att inte snacka om musiken! Jag går sällan hemifrån utan telefonen och hörlurarna (=musik), idag var inget undantag. Och är man få tänkarhumör så talar musiken till en. Mina vänner musikerna; Sarah Bareilles, Avicci, Linkin Park, Jake Bugg, Young the Giant, ja många var dom som hade väldigt bra saker att säga. Sen var det säker ännu fler som inte sa det jag ville höra, men dom kommer jag inte ihåg. Jag vet bara att jag då och då stannade upp i mitt tänkande och lyssnade på vad som låttexten. Men det är ju så jag fungerar. Olika humör, olika låtar men alla har dom något bra råd att ge just den stunden ;)
Ända sen jag gjorde en helvändning i livet för fyra år sen så tycker jag att jag har blivit lite mindre fyrkantig. Men ibland undrar jag om det inte är så att jag sitter min lilla box och ibland dinglar med benen utanför. Bara en sån sak som att jag gick på "fel" sida vägen hem var lite jobbigt. Fattar du hur många gånger jag tänkte gå över till andra sidan, den jag brukar gå på? Då hade jag ändå gått på utan något som helst mål under den senaste timmen, bara dit fötterna ville. Kände mig lite som Forrest Gump där ett tag! Tänk om man skulle gå ut genom dörren och bara börja gå? Utan mål och utan anledning, bara gå åt det håll man kände för stunden. Hade inte det vart härligt?!
Om vi ska tillbaka till där jag började, det där med att se saker lite mer vinklat än vad man kanske tror. Jag tror att om jag inte hade vart i den situationen jag är just nu så hade nog inte allt som kom i min väg sagt go for it. För det är ju det jag vill, innerst inne. Jag behöver bara en liten knuff, ett tecken på att jag inte är helt galen.
Puss å kram
Ok, vi börjar från början. Eller den här dagens början. Jag fick ett mail med rabatt på hotellrum. I 99 fall av 100 så slänger jag alltid sånt. Men eftersom jag dels lider av den obotliga travel itchen och troligtvis också kommer ha lite mer fritid än väntat den kommande hösten så såg jag det helt enkelt som ett tecken på att det kanske var dags att ta en liten tur hemifrån. Väl ute på min promenad (hemifrån, get it?! :p) så fortsatte tankarna flyga runt, precis som dom brukar alltså. En nyasfalterad gångbana kan lätt tolkas som att man är fast om man står stilla för länge. Eller när man hamnar i en återvändsgränd, går man tillbaka samma väg som man kom eller fortsätter man rakt fram över stängsel och andra hinder? För att inte snacka om musiken! Jag går sällan hemifrån utan telefonen och hörlurarna (=musik), idag var inget undantag. Och är man få tänkarhumör så talar musiken till en. Mina vänner musikerna; Sarah Bareilles, Avicci, Linkin Park, Jake Bugg, Young the Giant, ja många var dom som hade väldigt bra saker att säga. Sen var det säker ännu fler som inte sa det jag ville höra, men dom kommer jag inte ihåg. Jag vet bara att jag då och då stannade upp i mitt tänkande och lyssnade på vad som låttexten. Men det är ju så jag fungerar. Olika humör, olika låtar men alla har dom något bra råd att ge just den stunden ;)
Ända sen jag gjorde en helvändning i livet för fyra år sen så tycker jag att jag har blivit lite mindre fyrkantig. Men ibland undrar jag om det inte är så att jag sitter min lilla box och ibland dinglar med benen utanför. Bara en sån sak som att jag gick på "fel" sida vägen hem var lite jobbigt. Fattar du hur många gånger jag tänkte gå över till andra sidan, den jag brukar gå på? Då hade jag ändå gått på utan något som helst mål under den senaste timmen, bara dit fötterna ville. Kände mig lite som Forrest Gump där ett tag! Tänk om man skulle gå ut genom dörren och bara börja gå? Utan mål och utan anledning, bara gå åt det håll man kände för stunden. Hade inte det vart härligt?!
Om vi ska tillbaka till där jag började, det där med att se saker lite mer vinklat än vad man kanske tror. Jag tror att om jag inte hade vart i den situationen jag är just nu så hade nog inte allt som kom i min väg sagt go for it. För det är ju det jag vill, innerst inne. Jag behöver bara en liten knuff, ett tecken på att jag inte är helt galen.
Puss å kram
musik-måndag
Jag är en sån som kan spela en låt om och om och om igen. Sen hittar jag någon annan låt som tar över och den gamla kanske faller i glömska. Men visst är det härligt när man hittar tillbaka till en sån låt och inser att den är precis lika bra nu som då?!
Puss å kram
söndag, september 14, 2014
det där med klackisar
Nej, det blev inget nytt linne till festen. Erkänner att jag var en sväng på stan men det fanns inget som lockade. Nu ljög jag. Hittade en vit stor krage som bara skrek mitt namn, men utöver det fanns inget som passade. Så jag fick rota några varv i garderoben. Igen. Och skor? Vad ska jag säga, ibland kräver vissa outfits att man har klackisar. Så är det bara. Snyggt som tusan men efter några timmar på dansgolvet så var jag redo att gå barfota hem. Men det gjorde jag inte. Jag klick-klackade hem och idag får jag ligga med fötterna högt. Fast det kan ju också vara en ursäkt för att jag inte orkar röra mig...
I kväll blir det valvaka. Vet redan nu att fel låt vann. Haha, skämt å sido. Har man röstat får man bli sur om utgången inte det blir som man vill. Annars kan man bara hålla käften. Punkt.
Puss å kram
I kväll blir det valvaka. Vet redan nu att fel låt vann. Haha, skämt å sido. Har man röstat får man bli sur om utgången inte det blir som man vill. Annars kan man bara hålla käften. Punkt.
Puss å kram
tänkvärt
"There comes a time when you have to choose between
turning the page and closing the book."
lördag, september 13, 2014
bling
Sist ut i min glitter-vecka på You Do är den här blingade taggen. Alla paket behöver ju inte ett kort men något litet vill man kanske ha ;)
Puss å kram
fredag, september 12, 2014
stackars lilla huvud
För ett tag sedan såg jag den här texten: That's the thing about people who mean everything they say. They think everyone else does too.
Så är det för mig. Om jag säger något så är det för att det är så jag känner/tycker/tänker. Visst kan man ju alltid ändra sig efter en tid (eller om något händer på vägen) men jag skulle inte bara gå runt och säga saker jag inte menade bara för att ha något att säga. Men det betyder att om någon säger något till mig så tror jag att personen i fråga faktiskt menar det. Bra tänker väl du, så är det väl för alla? Och ja, det är bra men det kan också ställa till det. I mitt stackars lilla huvud alltså. För när det verkar som om det kanske bara var lite löst prat så börjar hjärnan jobba på högvarv, analysera och tänka något ofantligt mycket. När detta sker blir jag osäker. Och jag gillar inte att vara osäker, jag vill ha koll.
Puss å kram
Så är det för mig. Om jag säger något så är det för att det är så jag känner/tycker/tänker. Visst kan man ju alltid ändra sig efter en tid (eller om något händer på vägen) men jag skulle inte bara gå runt och säga saker jag inte menade bara för att ha något att säga. Men det betyder att om någon säger något till mig så tror jag att personen i fråga faktiskt menar det. Bra tänker väl du, så är det väl för alla? Och ja, det är bra men det kan också ställa till det. I mitt stackars lilla huvud alltså. För när det verkar som om det kanske bara var lite löst prat så börjar hjärnan jobba på högvarv, analysera och tänka något ofantligt mycket. När detta sker blir jag osäker. Och jag gillar inte att vara osäker, jag vill ha koll.
Puss å kram
torsdag, september 11, 2014
aha-upplevelse
Nu är det snart två veckor sedan uppropet på min kurs. Japp, det stämmer att jag är tillbaka i skolbänken. Eller snarare uppkrupen i soffan men datorn i knät ;) Det är det som är det fina med distanskurser, man kan se ut som man vill (infann mig på uppropet i nattlinne) och ta studierna lite när det passar. Men det betyder också disciplin. Just eftersom man inte har någon tid att passa så måste man påminna sig själv om att ta den där stunden.
Jag har ingen som helt koll på dataspråk men jag tycker det är lite spännande. Ändå kom det lite som en chock när jag satt mig ner och började läsa kurslitteraturen i förra veckan. Är det verkligen meningen att man ska fatta allt man läser? Eller kommer pusselbitarna att falla på plats allteftersom man gör dom olika kursmomenten? Det är inte så att jag inte fattar ett dugg vad jag gör, mycket är ganska logiskt. Men så finns det bitar som jag inte fattar alls och det tycker jag inte om.
Men idag hade jag en aha-upplevelse. Läste lite i en av böckerna som inte var obligatoriska men som läraren ändå tipsat om. Helt plötsligt vad det som om någon pratade mitt språk! Visst är mycket fortfarande rena grekiskan men efter idag har jag återigen tro på att detta var en ganska bra idé trots allt.
Puss å kram
Jag har ingen som helt koll på dataspråk men jag tycker det är lite spännande. Ändå kom det lite som en chock när jag satt mig ner och började läsa kurslitteraturen i förra veckan. Är det verkligen meningen att man ska fatta allt man läser? Eller kommer pusselbitarna att falla på plats allteftersom man gör dom olika kursmomenten? Det är inte så att jag inte fattar ett dugg vad jag gör, mycket är ganska logiskt. Men så finns det bitar som jag inte fattar alls och det tycker jag inte om.
Men idag hade jag en aha-upplevelse. Läste lite i en av böckerna som inte var obligatoriska men som läraren ändå tipsat om. Helt plötsligt vad det som om någon pratade mitt språk! Visst är mycket fortfarande rena grekiskan men efter idag har jag återigen tro på att detta var en ganska bra idé trots allt.
Puss å kram
glitterljus
Jag gillar årstider. Jag har älskat den här sommaren med dess värme, massa sol och bad. Men jag är också väldigt redo för höst! Jag har redan börjat tända några ljus nu när kvällarna bara blir mörkare och mörkare.
Idag på You Do visar jag hur man kan piffa till sina ljus, och det kan du läsa mer om här.
Puss å kram
onsdag, september 10, 2014
samma visa varje gång
Hur kan man ha en garderob full med kläder och ändå aldrig hitta något att ha på sig? Det är samma visa varje gång jag ska ut på något speciellt. Ibland även på morgonen en helt vanlig onsdag. Och då ska du veta att jag väldigt ofta försöker att tänka ut något kvällen innan. Men ibland vill det bara inte. I morse till exempel kändes det inte helt hundra när jag stod där framför spegeln. Det hade jag egentligen inte tid med. Men jag bytte ändå. Och missade bussen. Men just det skyller jag faktiskt på lunchlådan jag bestämde mig för att börja laga 30 min innan jag skulle lämna lägenheten. Då hade jag precis gått upp. Suck. Vissa mornar alltså...
Men åter till kläderna. Varför blir det så? Ska ut på festligheter till helgen och började redan nu fundera på bästa outfiten. Problemet (om man nu vill uttrycka sig så) är att det först är middag och sedan vidare ut på stan. Med största säkerhet inkluderar kvällen även dans. Köpte ett par ursnygga skor i somras som hade vart perfekta för en kväll som denna. Om det inte vore för dansen då. Jag är nämligen en av dom som bosätter mig på dansgolvet när jag väl hamnar där. Och har man då decimeterhöga klackar så är det bara en tidsfråga innan man får ont. Och har jag väl fått ont så är det kört. Inget kan rädda mina stackars trötta fötter. Fast nu när jag tänker på det så har jag faktiskt kört två helkvällar/in-på-småtimmarna i klackisar de senaste månaderna. Visserligen hade jag ont som f-n ett tag men det löste sig ändå. Hmmmm, det tål att funderas på en gång till märker jag!
Tillbaka till klädvalet. Har en sjukt snygg kavaj (också inköpt i somras) som även den hade vart ett glasklart val om det inte vore för dansdelen. Och det faktum att det börjar bli höst och jag säkert hade frusit en del. Men den biten fixar jag utan större problem. Är ju redan förkyld ;) Pratade med syster som dissade alla tre toppar/linnen jag äger som eventuellt skulle funka. Återigen suck. Det blir nog ett akutbesök på stan märker jag. Men till mitt försvar, för jag vet att du tänker att jag inte alls behöver något nytt, så kommer jag nog använda detta nya plagg på alla tillställningar året ut...
Puss å kram
Men åter till kläderna. Varför blir det så? Ska ut på festligheter till helgen och började redan nu fundera på bästa outfiten. Problemet (om man nu vill uttrycka sig så) är att det först är middag och sedan vidare ut på stan. Med största säkerhet inkluderar kvällen även dans. Köpte ett par ursnygga skor i somras som hade vart perfekta för en kväll som denna. Om det inte vore för dansen då. Jag är nämligen en av dom som bosätter mig på dansgolvet när jag väl hamnar där. Och har man då decimeterhöga klackar så är det bara en tidsfråga innan man får ont. Och har jag väl fått ont så är det kört. Inget kan rädda mina stackars trötta fötter. Fast nu när jag tänker på det så har jag faktiskt kört två helkvällar/in-på-småtimmarna i klackisar de senaste månaderna. Visserligen hade jag ont som f-n ett tag men det löste sig ändå. Hmmmm, det tål att funderas på en gång till märker jag!
Tillbaka till klädvalet. Har en sjukt snygg kavaj (också inköpt i somras) som även den hade vart ett glasklart val om det inte vore för dansdelen. Och det faktum att det börjar bli höst och jag säkert hade frusit en del. Men den biten fixar jag utan större problem. Är ju redan förkyld ;) Pratade med syster som dissade alla tre toppar/linnen jag äger som eventuellt skulle funka. Återigen suck. Det blir nog ett akutbesök på stan märker jag. Men till mitt försvar, för jag vet att du tänker att jag inte alls behöver något nytt, så kommer jag nog använda detta nya plagg på alla tillställningar året ut...
Puss å kram
tisdag, september 09, 2014
eldsjälar
Alla har vi säkert stött på en sån där eldsjäl som jobbar för djuren/barnen/sjuka/gamla/unga och alla andras rättigheter. Personligen tycker jag att det är jättebra att det finns människor som verkligen vill göra skillnad! Men det är ju alltid lite jobbig när man kommer gående och ser i ena ögonvrån hur personen i fråga närmar sig med stora kliv. Så kommer den stora pärmen eller mappen fram och frågan om man känner till just deras verksamhet. Jag ska vara helt ärlig. Det är sällan jag stannar och lyssnar på vad dom har att säga. Dels för att jag oftast inte känner att jag har tid, vilket egentligen är rent skitsnack. Klart jag har tid! Det är väldigt få gånger jag har så bråttom att jag inte kan offra fem minuter av min tid. Men nej, den största anledningen är ju för att jag får dåligt samvete. Jag vill ju så gärna hjälpa till men man kan faktiskt inte hjälpa alla. Det kanske låter lite ego tycker du nu. Visst, jag skulle säkert kunna avvara både mer pengar, och tid varje månad för att göra världen mer livsduglig för alla dess invånare. Men någonstans får man inse sina begränsningar. Jag försöker tänka på att släcka lamporna och dra ur onödiga kontakter, jag återvinner, ger bort kläder jag inte längre vill/kan ha till någon som behöver dom bättre och jag skänker pengar till behövande både månadsvis och sporadiskt. Nu menar jag inte att jag är bättre än någon annan, långt därifrån. Man kan till och med se det lite som en ego-handling, jag mår bra av att veta att jag har gjort något bra. Kul att man kan klappa sig själv på axeln när man lämnat in sina omoderna kläder till någon som inte bryr sig om vilken säsong just den jackan var på modet eftersom det är bättre än ingen jacka alls. Nä alltså, jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte är någon modeslav! När jag väljer kläder är det för att dom är snygga och bekväma men det är ju mode i det också.
Oj, nu känner jag att jag håller på att komma bort från vad jag egentligen ville ha sagt så jag stoppar detta sidospår. Det jag ville ha sagt är just att man inte kan hjälpa alla. Så när jag häromdagen blir stannad av den här fantastiska tjejen så säger jag helt ärligt att jag inte ger pengar till just dom. MEN jag är månadsgivare till en annan organisation. Det tycker jag är ett fint sätt att säga tack men nej tack. Ändå väljer hon att påpeka att dom är liiiite bättre och att jag borde fundera på även ge en peng även till dom. Då blev jag lite putt faktiskt. Jag förstår att det kanske inte var illa menat men det blev liksom bara fel. Vet inte om det är mitt eget samvete som talar mest…
Puss å kram
Oj, nu känner jag att jag håller på att komma bort från vad jag egentligen ville ha sagt så jag stoppar detta sidospår. Det jag ville ha sagt är just att man inte kan hjälpa alla. Så när jag häromdagen blir stannad av den här fantastiska tjejen så säger jag helt ärligt att jag inte ger pengar till just dom. MEN jag är månadsgivare till en annan organisation. Det tycker jag är ett fint sätt att säga tack men nej tack. Ändå väljer hon att påpeka att dom är liiiite bättre och att jag borde fundera på även ge en peng även till dom. Då blev jag lite putt faktiskt. Jag förstår att det kanske inte var illa menat men det blev liksom bara fel. Vet inte om det är mitt eget samvete som talar mest…
Puss å kram
just because
Dags för en ny utmaning på Papertake Weekly! Den här veckan är det repetition som gäller. Hur du väljer att tolka det är upp till dig. Jag har använt samma stämpel i bakgrunden två gånger och detsamma med en av diesen. Vi säger stort tack till veckans sponsor, Whiff of Joy, som ger en lycklig vinare en supersöt stämpel.
Puss å kram
Supplies:
'Skyline' die from Hero Arts, 'Cityscapes' rubber stamp from Savvystamps, 'Aquamarine', 'Mint To Be', 'Sea Glass' and 'Raspberry' pigment ink from Avery Elle, 'Little Sentiments' stampset from Clearly Besotted, vellum, yellow marker
Challenges:
the Kraft Journal: anything goes
Simons Says... stamp-it
Sweet Stampin': the great outdoors
måndag, september 08, 2014
orka
Jag igen. Ok, jag vet vad du tänker. Hade hon tänkt att börja blogga nu också? Eh, det är väl kanske inte den smartaste idén du kommit på Lisa. Vem orkar läsa liksom? Och har du verkligen tid? Ok, om jag får lägga mig i lite här nu, det är faktisk jag som skriver. Nej, ska ska inte börja blogga. Jag behöver bara skriva av mig. Det är alldeles fullt i huvudet och någonstans måste det ta vägen. Eftersom jag sedan två veckor tillbaka bara jobbar deltid så har det dykt upp ytterligare tankar och känslor, vissa nya men många gamla som jag trodde jag hade lämnat bakom mig. Och jag vill inte störa folk med allt som dyker upp, när det liksom etsar fast sig och vägrar släppa taget. Fast ibland kanske jag bara känner för att dela med mig av, tja vem vet.
Som nu. Jag har börjat plugga. Tanken var väl från början att jag skulle ha nytta av det på jobbet. Men det blev ju som det blev med den saken. Men jag har ju kommit in, så varför inte? Det är lite sånt där HTML och PHP, och annat trevligt som man stöter på om man tittar bakom kulisserna. Har ingen kunskap sedan innan. Jo öresten, nu ljög jag. Jag fick typ 6 timmars genomgång för tre år sedan i HTML där jag fick leka i Dreamweaver och bygga fula klossar. Eller nåt sånt. Så jag vet ju faktiskt lite. Men efter att ha öppnat boken och börja läsa om historian och alla olika varianter av HTML så vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag gett mig in på. Det är mycket att lagra om man säger så. Och då har jag precis berättat att det är ganska fullt i mitt huvud redan. Tack för det. Så idag skulle jag börja med min första övning. Det gick sådär. Sitter sen många år tillbaka med en (väldigt fin) Mac men det verkar inte vara så populärt. Man hänvisar visserligen till olika program för att alla ska kunna hitta något som passar, men då kan det vara bra att också uppdatera allas instruktioner. Jag blev lite smått tokig om man säger så. Fick tillslut lägga ner hela skiten och hoppas på bättre tur i morgon istället. Orka liksom. Så jag gick ut i köket för att plocka upp min nya råsaftcentrifug. Det var nämligen så att min gamla gav upp förra veckan. Där stod jag med massa frukt och grönt och hela skiten börjar låta som den ska explodera. Förra gången det hände försökte jag vänta en stund men det gick sådär. Den här gången insåg jag att den hade gjort sitt. Så idag införskaffade jag en ny. Rea. Inte den bästa på marknaden, långt ifrån men min ekonomi tillåter inte sånt just nu. Så jag tog en som skulle funka ok om man bara kör lite då och då. Sa jag föresten att jag tappade kartongfan på foten? Suck, ibland alltså... Spontant så är jag väl nöjd med den. Den rymmer betydligt mer än min gamla vilket är ett stort plus. Det som stör mig mest är att den inte är så bra på att sila. Det som är absolut viktgast för mig. Men å andra sidan tror jag att jag kan ta stora silen direkt under, så det löser sig nog.
Vet du. Det har börjat regna igen.
Puss å kram, å dröm sött
Som nu. Jag har börjat plugga. Tanken var väl från början att jag skulle ha nytta av det på jobbet. Men det blev ju som det blev med den saken. Men jag har ju kommit in, så varför inte? Det är lite sånt där HTML och PHP, och annat trevligt som man stöter på om man tittar bakom kulisserna. Har ingen kunskap sedan innan. Jo öresten, nu ljög jag. Jag fick typ 6 timmars genomgång för tre år sedan i HTML där jag fick leka i Dreamweaver och bygga fula klossar. Eller nåt sånt. Så jag vet ju faktiskt lite. Men efter att ha öppnat boken och börja läsa om historian och alla olika varianter av HTML så vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag gett mig in på. Det är mycket att lagra om man säger så. Och då har jag precis berättat att det är ganska fullt i mitt huvud redan. Tack för det. Så idag skulle jag börja med min första övning. Det gick sådär. Sitter sen många år tillbaka med en (väldigt fin) Mac men det verkar inte vara så populärt. Man hänvisar visserligen till olika program för att alla ska kunna hitta något som passar, men då kan det vara bra att också uppdatera allas instruktioner. Jag blev lite smått tokig om man säger så. Fick tillslut lägga ner hela skiten och hoppas på bättre tur i morgon istället. Orka liksom. Så jag gick ut i köket för att plocka upp min nya råsaftcentrifug. Det var nämligen så att min gamla gav upp förra veckan. Där stod jag med massa frukt och grönt och hela skiten börjar låta som den ska explodera. Förra gången det hände försökte jag vänta en stund men det gick sådär. Den här gången insåg jag att den hade gjort sitt. Så idag införskaffade jag en ny. Rea. Inte den bästa på marknaden, långt ifrån men min ekonomi tillåter inte sånt just nu. Så jag tog en som skulle funka ok om man bara kör lite då och då. Sa jag föresten att jag tappade kartongfan på foten? Suck, ibland alltså... Spontant så är jag väl nöjd med den. Den rymmer betydligt mer än min gamla vilket är ett stort plus. Det som stör mig mest är att den inte är så bra på att sila. Det som är absolut viktgast för mig. Men å andra sidan tror jag att jag kan ta stora silen direkt under, så det löser sig nog.
Vet du. Det har börjat regna igen.
Puss å kram, å dröm sött
välkommen till mitt liv
Sitter här och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan. Sjukt, bara för några timmar sedan sken solen och det var hur skönt ute som helst. Men jag antar att det är så världen är. Ena stunden är det på ett sätt och i nästa på ett annat... Välkommen till mitt liv. Just nu svänger det för f-n värre än värsta bergochdalbanan.
Dagen började sådär. Har börjat må illa igen. Men nu vet jag ju varför så det är liksom bara att köra på och hoppas att det inte är långvarigt just den här gången. Tillbaka till min morgon. Jag låg kvar i sängen ett tag. Det är sånt man kan göra när man inte har ett jobb att gå till. Man kan vakna, titta på klockan och bestämma sig för att man vill sova en stund till. Det kan också hända att kroppen inte alls vill somna om utan bli sådär tillräckligt-pigg-för-att-inte-kunna-sova-men-inte-orka-gå-upp-i-alla-fall-trött. Är det åldern eller bara det faktum att man gått upp en viss tid väldigt länge nu?
Jaja, efter en liten stunds surfande gick jag i alla fall upp, satte på musik och fixade mig en frukostdricka. Innan jag hade tillräckligt mycket möbler i vardagsrummet, men efter det att jag gjort om köket och gamla soffan såldes, så hade jag en ganska stor tom yta där. Då kallade jag det för mitt Let's dance-golv. Inte för att jag någonsin i hela mitt liv skulle ställa upp på något sånt (jag skulle nog gå så långt att säga att jag får början till en allergisk reaktion av dessa typ av program), utan mest för att det är väldigt praktiskt dansyta när inget står i vägen. Vad jag ville komma till är att det på riktigt har blivit ett dansgolv nu. Vet inte helt när detta skedde, jag har ju alltid dansat runt lite här och var på dom ställen jag bott. Men nu händer det oftare och oftare att jag dansar några små steg när jag passerar denna yta. Då ska du veta att för att komma till min soffa, eller till gästrummet/kontoret/skaparverkstan/what-ever-man-vill-kalla-det, eller komma ifrån dessa ställen till resten av lägenheten så måste jag passera den här ytan. Det blir en del dans då. Om man nu vill gå så långt som att säga att jag dansar typ jämt. Men det är nog lite fel att säga så vi nöjer oss med att säga ibland så får folk tolka som dom vill. Kan också tillägga att det står ett skåp här. Med blanka svarta dörrar. Som man kan spegla sig i. Suck, tror det bor en fjortis i mig som verkligen vill ha uppmärksamhet! Det finns inget annat svar på varför jag annars skulle skaka rumpan för mig själv och dessutom titta på eländet. För det är inget annat än elände ska du veta. Jag kan inte sånt där. Men vi kan ju se det positiva i det hela, jag gör som sagt detta när jag är ensam. Alone. Alene. Seul. Solo. Du fattar. Ingen har tagit skada mer än jag själv. Men för att citera en viss liten pojke: Jag är tuffare än somliga tror!
När jag bestämde mig för att börja skriva idag hade jag nog en tanke jag skulle komma till. Men den har jag glömt. Så är det, jag glömmer ibland saker. Då är ett tips att gå tillbaka några steg och se om tanken kommer tillbaka. Kanske har man tur, kanske inte.
Vet du, nu skiner solen igen.
Puss å kram
Dagen började sådär. Har börjat må illa igen. Men nu vet jag ju varför så det är liksom bara att köra på och hoppas att det inte är långvarigt just den här gången. Tillbaka till min morgon. Jag låg kvar i sängen ett tag. Det är sånt man kan göra när man inte har ett jobb att gå till. Man kan vakna, titta på klockan och bestämma sig för att man vill sova en stund till. Det kan också hända att kroppen inte alls vill somna om utan bli sådär tillräckligt-pigg-för-att-inte-kunna-sova-men-inte-orka-gå-upp-i-alla-fall-trött. Är det åldern eller bara det faktum att man gått upp en viss tid väldigt länge nu?
Jaja, efter en liten stunds surfande gick jag i alla fall upp, satte på musik och fixade mig en frukostdricka. Innan jag hade tillräckligt mycket möbler i vardagsrummet, men efter det att jag gjort om köket och gamla soffan såldes, så hade jag en ganska stor tom yta där. Då kallade jag det för mitt Let's dance-golv. Inte för att jag någonsin i hela mitt liv skulle ställa upp på något sånt (jag skulle nog gå så långt att säga att jag får början till en allergisk reaktion av dessa typ av program), utan mest för att det är väldigt praktiskt dansyta när inget står i vägen. Vad jag ville komma till är att det på riktigt har blivit ett dansgolv nu. Vet inte helt när detta skedde, jag har ju alltid dansat runt lite här och var på dom ställen jag bott. Men nu händer det oftare och oftare att jag dansar några små steg när jag passerar denna yta. Då ska du veta att för att komma till min soffa, eller till gästrummet/kontoret/skaparverkstan/what-ever-man-vill-kalla-det, eller komma ifrån dessa ställen till resten av lägenheten så måste jag passera den här ytan. Det blir en del dans då. Om man nu vill gå så långt som att säga att jag dansar typ jämt. Men det är nog lite fel att säga så vi nöjer oss med att säga ibland så får folk tolka som dom vill. Kan också tillägga att det står ett skåp här. Med blanka svarta dörrar. Som man kan spegla sig i. Suck, tror det bor en fjortis i mig som verkligen vill ha uppmärksamhet! Det finns inget annat svar på varför jag annars skulle skaka rumpan för mig själv och dessutom titta på eländet. För det är inget annat än elände ska du veta. Jag kan inte sånt där. Men vi kan ju se det positiva i det hela, jag gör som sagt detta när jag är ensam. Alone. Alene. Seul. Solo. Du fattar. Ingen har tagit skada mer än jag själv. Men för att citera en viss liten pojke: Jag är tuffare än somliga tror!
När jag bestämde mig för att börja skriva idag hade jag nog en tanke jag skulle komma till. Men den har jag glömt. Så är det, jag glömmer ibland saker. Då är ett tips att gå tillbaka några steg och se om tanken kommer tillbaka. Kanske har man tur, kanske inte.
Vet du, nu skiner solen igen.
Puss å kram
bonus
måndag :)
Puss å kram
musik-måndag
Väldigt ofta lyssnar jag på texten till en låt. Music is what feelings sound like jag läste någonstans. Utan att bli djup eller något, vi skippar känslorna den här gången och jag säger bara att jag väldigt gärna skulle vilja svinga runt i en kristallkrona.
Puss å kram
Psst. Det är lite roligt men det kunde lika gärna varit jag i den här videon som skuttade runt. Typ. Kanske inte precis som tjejen men jag dansar VÄLDIGT ofta runt för mig själv här hemma :)
sneak peek
Tycker du att det här ser lite spännande ut? Då tycker jag att du ska titta in här och se vad jag har hittat på :)
Puss å kram
söndag, september 07, 2014
tänkvärt
"And that's the thing about people
who mean everything they say.
They think everyone else does too. "
tisdag, september 02, 2014
den lille
Ny månad och det betyder Gör-vad-du-vill-utmaning på Papertake Weekly! Vi säger stort tack till veckans sponsor, Lili of the Valley.
Som jag nämnde i våras så är det baby-boom bland mina vänner. Det här kortet fick en söt liten prins som jag träffade häromdagen på hans välkommen-till-världen-kalas :)
Puss å kram
Supplies:
'Little Onesie' stamp and die set from Clearly Besotted, 'Marshmallow Cloud' die from Memory Box, 'Baby' stampset from You Do, 'Butter Bar', 'Soft Cantaloupe', 'Green Hills' and 'Soft Granite' shadow ink from Hero Arts, May Arts natural twine, Multi Medium Matte from Ranger, 'Charcoal Folded Card' from Hero Arts
måndag, september 01, 2014
musik-måndag
Puss å kram
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)